Dansk-svensk gårdshund är en hundras från Danmark och Sydsverige. Den är ung som självständig ras och används som allroundhund. Den har livligt temperament som fungerar väl som såväl vakthund, eftersökshund vid jakt och som sällskapshund. Den är lättlärd och passar därför för aktiviteter som agility, spårning och lydnad.
Rasen är en av Sveriges och Danmarks genuina lantraser, omtalad sedan 1800-talet. Dess ursprungliga utbredningsområde var Skåne och Danmark där rasen var vanlig som gårdshund för att hålla efter skadedjur. Den fungerade bland annat som vakthund, sällskapshund och råttjägare. Det är oklart hur gammal rasen är. Vissa hävdar att den har anor ända tillbaka till vikingatiden medan andra anser att den är ett par hundra år gammal.
Intresset för hundrastypen väcktes på 1960-talet. 1986 genomfördes en mönstring i Skåne med 107 hundar, i Danmark gjordes detsamma. Där godkändes omkring 160 individer av 1100 som slöt upp. Därmed kunde man konstatera att det fanns en tillräckligt stor genpool. Bland de hundar som valdes bort var sådana med tydlig inblandning av terrier. Stamboken är fortfarande öppen för rastypiska exemplar efter dispans.